Utbildningssystemet

Ett annat perspektiv...

Det akademiska utbildnings systemet börjar från grunden med övningar från marken. För att sedan fortsätta med ridning mm. Du lär hästen en pusselbit i taget. Du arbetar i skritt för att lära hästen och dig själv de motoriska förloppen i långsamma rörelser först. Alla gångarter är dock viktiga att arbeta med. Du bygger sakta upp din häst, det är dressyr för hästens skull- inte hästen för dressyrens skull.

Med ryttarens vikt i tillägg blir det ännu viktigare att denna belastning av hästens kropp sker på ett så bra sätt som möjligt, så att hästens skelett, leder, muskler, nervsystem, sinne finner balans. Det handlar också om att du skall lära dig tänka självständigt. Att själv ta ansvaret för din och din hästs utbildning. Att ifrågasätta och reflektera över det du hör utifrån din egen känsla och kunskap.

Alla har sin egen väg att gå och det är bara du som kan finna din! När du förstår mer omkring din häst och dig själv finner du glädje och harmoni, era nervsystem kopplas samman och känsla av att ”bli ett” med ett annat väsen infinner sig. Hästens öga är själens spegel... Hästen är alltid den sanna mästaren!

I korthet:

• Inlongering - lite annorlunda än "vanlig" longering. Skall aktivera bakbenens framåtgripande.
• Arbete från marken/vid hand.
• Ridutbildning (kombineras med ovanstående).

Hur?

Tyngdpunkten läggs på grund arbetet, balans,kotornas linjering(t.ex. att följa sin böjning), förlängningen av överlinjen,formgivning, lösgjordhet,tempo,takt,schwung,samling. Detta leder till rakriktning och balans och därmed lätthet.

Lite mer om formgivning – när hästen intar den form den själv skulle inta när den vill visa sig vacker och stolt – detta är formen vi vill finna! Nacken (definition av nacken är direkt bakom öronen där nackstycket ligger) som högsta punkt och nosen framför lodplan! Detta är en gammal standard på hästen i form. Hästens halskotpelare skall inom denna ramen vara ”fri”, ej komprimerad – ihoptryckt – av ryttarens händer genom tyglarna, detta är mycket viktigt för bakbenens möjlighet att aktiveras på ett bra sätt.

Formen ”fram och ned” skulle egentligen benämnas ”fram-och-upp-och-ned” då hästen i denna formen fortfarande skall ha en halskotpelare som är lyft mellan bogbladen, så inte hästen ”stupar” framåt, utan balanserar. Nosen skall vara framför lodplan också i den ”lägre” formen. Denna form är olika för olika hästar.

Formen ”fram och upp” skall introduceras tidigt i hästen och ryttarens utbildning så vi under ett ridpass kan variera hästens tyngdpunkt och aktivera/avlasta olika delar. Denna form kommer genom samlingen i bakdelen och utvecklas mer över lång tid.

Naturligtvis kommer den unga/oskolade hästens form att se annorlunda ut mot den mer skolade hästen som kommer ha en annan balans, tyngdpunkt, stabilitet och styrka. Unghästens form är mer ”öppen” och den mer skolade hästen mer ”sluten” – pga att bakdelen är närmare huvudet – inte pga att huvudet är närmare bakbenen – det är en stor skillnad. (se t.ex i Reiner Klimkes utmärkta bok ”Unghästen”)

Hästen skall alltid bära sig själv oavsett form, målet är att ryttaren endast skall ha tygelns vikt i handen.

Jag rekommenderar en mycket bra hemsida som heter www.sustainabledressage.com där det finns mycket omkring hästens form,bra bilder, teckningar etc. Favorit sida! även Ewa Jälmbrants sida www.classicalstyle.se bjuder på många vackra bilder och stämnigar! Ewa Jälmbrant har också en till hemsida: www.horseinspiration.eu med många vackra bilder, video kommer också.

Ryttaren.

Ryttaren skall lära sig finna centrering, balans och mjukt kunna kommunicera med sin häst med minsta möjliga signaler. Vi arbetar en del i skritt för att lära in de motoriska förloppen i en långsam rörelse först. Alla gångarter är dock viktiga för hästen, samt att för att den skall kunna bära människan på ett bra sätt.

Ryttaren behöver oftast mer tid än hästen så ibland handlar det mer om ryttar utbildning, människan skall förstå och tänka många tankar omkring ridningen, hästen och sig själv. För att kunna detta behöver människan ödmjukhet, inför sig själv, hästen och andra.

Balans, lätthet, känsla - att låta hjärtat vara öppet i vår kommunikation med detta otroligt tålmodiga djur som kan lära oss så mycket om oss själva!

Hästens rörelsemönster utgår från nervsystemet som skickar impulser till musklerna att flytta skelettet. Olika övningar hjälper häst och människa att koppla samman dessa system.

Varför?

Då vi som människor väljer att sitta upp på djuret hästen – något som är helt onaturligt för hästen – är det vår uppgift att finna det sätt som belastar hästen på bästa sätt. Därav formgivningen av hästen.

övningar som öppna, sluta, piaff och levad är ett medel att nå målet – en häst som är stark, stolt och vacker, mjuk och hållbar att rida.

En häst som är bekväm att rida –det är en ridhäst! Systemet är bra för alla typer av hästar. Det kan också med fördel användas som "sjukgymnastik" för att bygga upp en tidigare skadad häst.

Filosofi.

Så som redan grekerna insåg på sin tid är ridkonsten "en skola för kropp, själ och ande" - i förlängningen är akademisk ridkonst också personlig utveckling, både på mental och andlig nivå. Det är både praktik och filosofi. Ridkonsten formar häst och ryttare både fysiskt, mentalt och själsligt. Såsom alla riktiga filosofer räcker det inte med att det innefattar teori – den sanna filosofen lever som han/hon lär! ”Konsten slutar där våldet tar vid...”

Riddarskapet i akademisk ridkonst

Detta är Bent Branderups organisation,”klubb” för att vidareförmedla ridkonsten, han kallader det ”Riddarskapet av den akademiska ridkonsten.” (Knighthood of the academic art of riding). Det finns fler lärare som använder ordet ”akademisk”, tex amerikanen Craig Stevens, det är ett ord som betecknar ridkonsten som härstammar mestadels från mästare på 15-1700 talet, såsom tex. Pignatelli, Pluvinel, Guerinérè, mfl. I Sverige sammankopplas det mest med B.Branderup.

Riddarskapet är en sammanslutning av människor som verkar för den akademiska ridkonstens fortlevnad och vidareutveckling. Inom Riddarskapet finns olika nivåer såsom väpnare, riddare, mästare, mfl, Olika ridprov kan avläggas från de enklare skolorna hela vägen upp till den högre skolan. Att bli riddare är inget man kan ansöka om utan man blir inbjuden personligen av en redan existerande riddare. Se mer på hemsidan: www.dkfh.dk

Titeln ”Riddare” är en grundläggande nivå i detta utbildningssystem. Det kallas "bruksnivå" – du skall kunna bruka ( använda ) din häst till något. Här avläggs ett ridprov och ett teoriprov. Det innefattar ett antal rörelser som du skall kunna utföra med enhandsfattning på blank stång. Först därefter kan man säga att den egentliga konsten börjar.

Se mer om ”mina” riddare samt väpnare mm. på sidan om elever, tryck här!

Vidareutbilning

Just såsom i vilken konstform som helst behöver du först få en grundläggande kunskap/erfarenhet, sedan kan du börja utveckla dig inom den konstformen. Likadant är det förstås med ridkonsten och kanske extra tydligt inom denna då vi har en till levande varelse att ta hänsyn till.

Rörelser såsom piaff , passage, levad, terre a terre, courbette, croupade,osv. ända upp till kapriolen, det "fulländade springare språnget" är såsom gåvor du kan få av din häst. Men den största lärdomen du kommer få av din häst handlar mer om dig själv.

Titta gärna på vår sida för Presentationen – där finns länkar till fler häst relaterade hemsidor med mer intressant information!

Ytterligare en favorit sida är Ewa Jälmbrants www.classicalstyle.se samt danskan Gitte Gjersøes berättelse om hennes eget möte med Ewa – fascinerande, och jag kan bara hålla med. Den är skriven på danska men relativt lätt förstå ändå: www.amazonas.as/Levade/Hjem.html

Webmaster: Ekelunds Datorservice   Copyright ©: Birgitta Järnåker.